Bloggen för ett år sedan...
"Till vår älskade Tusse....."
"Hemma igen men med ett krossat hjärta...........älskade Tusse sov gott i din katthimmel, förlåt att jag inte orkade åka in på gården i Lövriset i går och ta farväl, jag klarade bara inte av att se dig ligga där kall och död med bruten nacke.....ditt liv har varit kantat av många strapatser men det öde du fick gå till mötes på lördag natt är ett öde så grymt som det bara kan bli men jag hoppas att allt gick fort och att du inte kände någon smärta, både du och Mandarin fick möta samma baneman nämligen ett lodjur.... antagligen så har Stina gått samma öde tillmötes henne har vi än inte hittat............det gör så ont i mig, jag har snart inga tårar kvar.....när vi åkte förbi Lövriset i går grät jag så jag skakade.....tårarna rinner på mina kinder nu också så jag ser knappt at skriva.....varför skulle du också bli offer för ett rovdjur du som trots din ålder 16 år var så pigg och ibland även lekfull och som aldrig gjorde knappt en fluga förnär....aldrig har väl någon katt varit så älskad och så omtyckt som du och du har verkligen haft ett bra hem hos din matte....när jag känner som jag gör hur ska då inte din matte känna sig, aldrig aldrig ska vi glömma dig vår älskade Tusse, du är för alltid den käraste katt vi någonsin haft...aldrig mer ska jag pussa på dig eller lägga dina tassar om min hals och höra dig spinna och kurra som bara du kunde......vi älskar dig i evighet.......tusen kramar och pussar till dig från oss, din matte & din "mormor"
Aldrig ska vi sluta älska dig, det känns som i går, mina ögon tåras och
trotsatt ett år nu har gått så får jag en klump i magen när jag tänker på att
vi aldrig får krama vår älskade Tusse igen, hoppas att du har det bra i din
katthimmel tillsammans med Stina & Manadrin som också är lika saknade
av oss, det kanske verkar fånigt att sörja husdjur men det får stå för dem
som tycker så................
Kram på er // Hjördis
Ja visst är det sorgligt när djuren går bort ifrån oss. Men ännu sorgligare är det när något annat djur har angripet vår älskade. Förstår din sorg.. Men härligt med alla fina minnen du beskriver..
Ett år går fort, men sorgearbete kan ta tid,, när sen dagen kommer, så förstår jag att du tänker extra på er Tusse, ett fint kattnamn för övrigt, tycker jag..
Hoppas dagen blir bra, med många tankar kring er Tusse..
Stor kram till dig..
Å nu sitter jag på jobbet o nästan lipar! Blir värre o värre ju äldre jag blir!
Tack för titten in till mig förresten!
Hade ocks en gofis som hette Tusse en gång! Vet tyvärr inte vad som hände honom...grät floder!
Idag är jag mormor till taxen Ditte Go´hjärta! Arvegods från dottern...Hemska tanke om nåt skulle hända henne eller katten Fia!
Ha en bra dag!
visst sörjer vi våra djur lika mycket som människor, djuren är ju också familjemedlemmar.
Vår förra hund, han sörjde vi i många år, bara att tänka på honom fick oss att börja stortjuta.
Nu har vi vår byracka som är 14,5 år och jag vet ju..../Ha dé!
Det är inte fånigt! Djuren blir ju också som en familjemedlem och lämnar en stor saknad efter sig.
Kram Gunilla
nää min vän det är lika självklart att vi sörjer och gråter över våra älskade husdjur dom är ju också familjemedlemmar.
Förstår att du tänker på tusse i dag../ stor kram