Fånga dagen

Med tanke på att jag var nära att gå i "väggen" 
för ett par veckor sedan så har jag hämtat det
här från min hemsida som jag skrev för några år sedan....

Att födas på nytt

"Ja så kändes det när jag på våren -84 kände att jag bekämpat
den svåra ångest som jag led av i två års tid. Mina besvär slog ner
som en blixt från en klar himmel den 31/3 -82 jag var då nybliven lycklig
mamma och jag hade verkligen lovat mig själv att ta till vara på dagarna
med min nyfödda dotter, eftersom jag tyckte att tiden med mina andra
barn gått så fort. Den dag vi skulle åka hem från BB så blev det färd till
Hudiksvalls Sjukhus i stället p g a att min dotter fick maten i fel strupe så
att hon höll på att kvävas. Paniken slog ner i mig, men tack och lov så
redde allt upp sig så att vi efter ytterligare två dygn kunde åka hem.
Väl hemkommen 8 mil från sjukhuset slog paniken ner i mig igen
" tänk om detta händer igen " vad gör jag då ???

Denna oro gjorde att jag inte kunde släppa min
dotter en enda sekund. Jag hade min dotter med mig dygnet runt,
var jag än var så bar jag på min dotter antingen på armen eller i babyliften.
På nätterna satt jag upp och lyssnade hela tiden på min dotters andning.......
Till saken hörde att vi skulle få främmande av min syster med familj så
jag skulle naturligtvis vara den duktiga hemmafrun som skulle städa hela
huset så att det var skinande blankt, bl.a. putsa fönster,
alltmedan jag var tredje timme ammade min dotter.

 Som alla kan förstå så så höll ju inte detta min kropp sa helt enkelt i från....
Helt plötsligt som en blixt från en klarblå himmel så sa det bara pang,
jag kände att allt bara försvann från mig upp i från och ner.
Av rädsla för att svimma helt så satte jag mig ner, men känslan av
att försvinna fortsatte så jag la mig på golvet, mina tankar var ju
i den stunden att " nu dör jag " Så fort jag reste mig upp så kom
samma känsla tillbaka, därmed var jag fast i min ångest. Jag kröp
till sängen vilken blev min trygghet i två års tid.
Dödsångesten tog stryptag om mig och höll helt på att bryta ner mig.
Allt blev kaos, av rädsla för att jag skulle få dessa " svimmningsanfall "
igen om jag steg upp så stannade jag kvar i sängen, det gick så långt
att jag till och med framkallade en massa symtom själv.....

Terese pappa fick sjukskriva sig för att ta hand om vår dotter,
jag orkade inte bry mig om något annat än min egen ångest.
Olika undersökningar gjordes för att utesluta sjukdomar,
men naturligtvis trodde jag inte på någon läkare, utan sökte den
ena läkaren efter den andra. Det som till slut hjälpte mig var
att jag genom annons i Allers fick kontakt med en "tjej"
med lika besvär och där började min svåra väg tillbaka till ett normalt liv,
"tänk att det fanns en till på denna jord som led av samma symtom"
detta blev räddningen för mig. Jag lyckades till och med sluta med
min ångestdämpande medicin. Sakta men säkert så orkade jag ta tag
i vardagen och börja ägna mig åt min dotter igen.
På våren -84 så kändes det som jag föddes på nytt,
jag upplevde vårens ankomst väldigt intensivt,
jag följde både blommor och blad in i minsta detalj och
jag tyckte att aldrig förut har det doftat så gott
 när våren var i antågande.......
jag återvände till livet igen och det kändes som att
"jag föddes på nytt"

Måste även ge Terese pappa en stor eloge,
han ställde verkligen upp för mig och vår dotter......"


Efter den smällen har jag nu lärt mig att
lyssna på kroppens signaler....





Ha det gott mina vänner och njut av sommar & sol,
här var vissesrligen -2 i natt men nu värmer solen igen....





Kram // Hjördis