Tror på ödet....
Och på änglar, jag är helt övertygad om
att det var några vänlig änglar som såg till
att jag inte kunde sova natten mot onsdag,
annars vet man inte hur det kunde
ha gått när vi hade soteld......
Jag blev inte särskilt rädd och skärrad,
mycket tack vare att Anselm var så lugn,
han har ju själv varit i brandkåren, men
när brandbilarna körde in på gården
då kom tårarna och jag blev knäsvag då
först förstod jag nog allvaret i det hela
och vad som kunde ha hänt..........
"Änglarna kommer inte alltid
när du ropar på dem, men de
kommer när du behöver dem"
Änglarna såg att vi behövde dem
natten mot onsdag.....
Kram // Hjördis
Fy vad hemskt! Vad skönt att det inte blev värre! Visst finns änglar!
Kram till dig kära bloggvän!
Fy vilken pärs! Tur att det gick bra. Det var nog änglarnas förtjänst!
Ha en skön helg.
Kram.
